Judenheimo

Jag har varit så förskonad mot döden i mitt liv. Jag blir så himla känslig när jag får beskedet att någon gått bort. Jag hatar den maktlösa känslan att man helt enkelt inte kan hälsa på eller springa på någon längre. Så får man så dåligt samvete direkt, man borde ha hälsat på mer nu när han var skräpig på hemmet eller ännu mer, tittat upp på en matbit när han var frisk.
Farfars kropp var helt slut, men han var klar i huvudet. Han borde ha känt sig som en fånge i sin egen kropp som i sin tur var fånge i ett rum på ett äldreboende.
Jag är ledsen såklart att han inte finns mer, men på en högre nivå är jag glad. Jag inbillar mig eftersom jag har ganska starka band med min farsa och han hade starka band med sin farsa att våra värderingar på det här planet är ganska lika. Farfar tyckte det var skitjobbigt att be personalen på boendet om hjälp, han ville inte vara nån "belastning", fast det är deras jobb. Jag känner igen det där jättemycket. När man själv skäms för att man är dålig och hjälplös, då är man inte så sugen på att va kvar här på jorden.
Men som han sa själv farfar: "Det här är inte mycket till liv som jag lever nu, men vem faan vill dö"



Farfar har tagit sig upp för ett bloss.

Ja, jag kommer i alla fall att sakna dig tjockis, en mer orginell farfar än du kunde man inte ha.

R.I.P. Bror Rolander

Fy faan! Det var säkert 7-8 år sen det hände. Jag har tränat fotboll sen nyår för att få spela match med min nya klubb IK Klockaretorpet. Första matchen var i Östgötacupen så det var oklart om jag var spelklar så det var säkrast att låta mig stå över den matchen. Detta kom vi på ca 20 min innan matchstart. Jag hade packat väskan och åkt upp. Den andra matchen var mot Hageby, min gamla klubb, och det skulle bli kul att möta dom. Dagen innan match på fredagen började det att snöa en jävla massa och matchen blev inställd. Tredje matchen var mot krokek och då hade jag svårt att ta mig upp på träningarna den veckan så jag blev inte uttagen. Surt. Så nu äntligen skulle jag träna båda träningspassen och vara med mot Hageby igen.
Träningen gick ganska bra för min del. Jag hade ork och jag var kompis med bollen. Jag hade redan blivit kallad till matchen, men när det bara var kvar ca 7 min av träningen och vi spelar match går jag in i en duell och viker mitt dåliga högerknä så jag felbelastar det. Pang! Där låg jag med knäskålen på utsidan av benet. Hårt spänt av mitt knäskydd som ska göra så det inte hamnar där. Skitont gör det verkligen.
Man får sakta sakta räta ut benet så det blir rakt och flexa det lite bakåt för att lösgöra lederna runt knät så man kan pluppa tillbaks det. Det är rätt skönt när det hoppar in igen.



Det är rejält svullet och jag kan ju knappt gå. Tänkte åka upp till sjukan sen och dränera lite vätska ur det och kanske låna ett par kryckor.
Smärtan kan jag ta och att jag hade sån otur att det ska ske precis innan långledigt från jobbet. Men det är ju typiskt kosmos. Igår var jag väldigt ledsen eftersom jag verkligen ville spela fotboll imorn. Jag måste även ha i åtanke att jag kanske inte kan spela mera fotboll om jag inte opererar mig och rehabar ett jävla tag. Det känns tungt.

Knäskålen har aldrig hoppat ut när jag har haft knäskydd på mig. Det har hoppat ur 3 ggr innan och jag minns alla väldigt bra. Hjärnan vill väl verkligen att man ska komma ihåg så att man ska akta sig för situationerna där det händer. Men jag jobbar ju inte så...

Den här helgen skulle ju innehålla rätt mycket kul. Jag skulle bara upp på träningen, hem och duscha, sen dra på en fest. Sen skulle jag vakna lite bakis och gå ett varv med Castro, han är med mig när övriga familjen är i Kista på hundutställning. Sen på kvällen var det Guitar Herolir och Taco hos ett par kompisar i Klockaretorpet, dit ska vi försöka ta oss ändå men. Sen skulle det va matchdag följt av påskmiddag och sen får man ju gissa att det skulle va lite fest igen.
Jaja, det här suger. Snart kommer Jocke och plockar upp Castro för att gå hans morgonpromenad. Schysst alltså. Tack för hjälpen.

GLAD PÅSK DÅ!!

Min lastbil är på verkstan ett par dagar. Så idag fick jag åka med farsan. Vi började med lite småplock inne i Linköping sen drog vi ut till Maspelösa, en liten håla utanför Linköping. Vi kom ganska snabbt fram till att här skulle man inte bo även om jag fick en kåk. Det är helt enkelt för trist, man vill dö!
Vid ett tillfälle hade vi lagt ut så mycket grejer runt lastbilen när vi gjorde ett jobb att vi tyckte att det här behöver vi ta en bild på. Det är trots allt ganska många som tvivlar på att vi ens gör nåt om dagarna.





Själv hörde jag missljud under bilen och tyckte att jag skulle "ta en titt".



Vi blev trots allt klara ganska skapligt så vi åkte till Ljungbro för att äta sen lunch. Där finns ju även Cloetta och de har ju en butik full med godis. Där stannade vi till...det är ju ändå Påsk snart.



Sådärja! Mhm, jajjemän...

Nu ska jag ta en hem-kola!!

Hej Hej.

Jag var förbi djuraffären och hittade ett fint exemplar till terrariet. Men när allt var installerat så ser hon inte så lycklig ut. Ska jag lägga i sand i botten eller behöver den mer yta? Ska jag köpa ett 500 liters?
Jag är osäker. Hur länge lever dom?



Jag släppte ut henne i morse, sen fick hon förlja med mig till jobbet idag. Vi hade jättekul, men hon var väldigt seg på morgonen.





Hon charmade alla på jobbet iaf för att hon va så rolig o söt. Det var kul att ha med henne. Vi åt Spicy Hot till lunch. Jag tog snabbt ut henne ur hytten efter maten när jag kom på att det kanske var för starkt. Tänk om hon spyr eller skiter?
Men det var lugnt.

Nu sitter jag hemma och har lagt in ett gäng öl i kylen och väntar på startsignalen. För vad? Jag vet inte...men ölen är kall.

Ciao!

Haha, jaha nu var ju hon rolig, kvinnan i huset som sköter om namnen på brevlådan. Vem är den här Övermark?



Vad ska jag hitta på för bus till henne då...hmm?