Segvecka!
Den här veckan kan man ju spy på egentligen.
Måndag: Då var jag ledig från jobbet för att jag skulle på begravningen av farfar. Den var 14:00 så jag fastnade ju givetvis framför datorn och följde börsen ner i helvetet. Lite putt över det åkte jag o Annelie iaf upp till begravningen. Brorsan och hans tjej kom och hämtade upp oss, tack för detta. Vi tar en snabbis om att vi höll på att dö i trafiken eftersom Sofie läste av trafiken som en kvinna :D Grönt ljus betyder alltså inte att man kan kasta ut kärran åt höger eller vänster bara. Korsar man någon annan bils körbana så har man väjningsplikt. Nog om detta.
Begravningen var ju såklart inte fantastiskt rolig, underhållande eller upplyftande utan snarare ganska ledsam med fin. Det spelades fin musik. Gamla trubadurer med fina visor. Jobbigast tyckte jag att det var att se farmor och farsan vara så ledsna. Jag vet att farfar har betytt extremt mycket för farsan och man kan ju ändå tänka sig att farmor har ett par fina minnen från 57 års äktenskap. Well well, efter begravningen fick man lite smörgåstårta och stämningen blir ju direkt bättre. Det är skönt att få ner dom i jorden. Ett litet avslut, men minnena lever kvar.
Nu till det mest tragiska, skämt åsido. På kvällen läser jag slutresultatet för IFK - Vasalund 3 - 4. Vasalunds sista mål kom i 94e minuten. I det här läget vill man slita bort sen egen vänsterarm och börja klubba ner spelarna som spelar i IFK med den. De är för jävla kassa. Jag betalar gärna 20:- för att se dom i Div. 4 för det är där dom hör hemma.
Tisdag: Började redan på måndagkvällen känna mig lite hängig. Det satt i under dagen på tisdagen och jag hade en riktigt jobbig arbetsdag när man börjar få ont i leder osv. Jag anade att jag skulle bli sjuk.
Onsdag: Mhm, jajjemän. Febern har kommit, halsen går inte att använda mer än under nödfall. Det dunkar i huvudet och jag känner mig stel i nacke och rygg. Jag är döende!
Årsdagsfirandet med Annelie inställt! Vi firar 2 år istället får vi hoppas...
På detta ser jag börsen för 3e dan i rad gå ner.
Jag börjar tvinna diverse snören för att få ett rep
Torsdag: Känner mig mycket bättre, men är hemma och kurerar mig.
Börsen bara dyker
Fredag: Under natten har febern kommit tillbaka. Jag vet att slutet är nära. Sa hej då till Annelie innan läggdags och sa att hon fick behålla lägenheten om hon ville.
Repet är klart. Om börsen slutade på plus har jag förträngt det. Det var inget värt.
Pallade med att besöka några vänner som bjöd på taco på eftermiddagen. Avslutade med att se en hemsk film hemma sen.
"Marley & Me" Min favoritskådis Owen Wilson och Jennifer Aniston skaffar hund och familj.
Till slut sitter både Annelie och jag här med tårar som rinner längs kinderna. Jag försökte hålla emot, men det gick inte.
Annelie gråter ju normalt inte till film, så säg inte att jag skrev det här om ni pratar med henne. Hon är väldigt gullig när hon gråter, så jag fick ett fint läge att spä på lite. Så fast filmen var slut kunde jag med några väl genomtänkta rader få henne att storböla lite till. Detta upprepades minst 3 ggr. Så både hon o jag gråtskrattade innan vi gick o la oss. Det var faktiskt väldigt fint.
Lördag: Har ju knappt börjat. Men jag tänkte iaf se IK Klockaretorpet möta Lotorp kl 13. Sist mot näst sist. Chans på poäng? Njaa, knappast :) Jag är ju skadad!
Ta't lugnt!
Måndag: Då var jag ledig från jobbet för att jag skulle på begravningen av farfar. Den var 14:00 så jag fastnade ju givetvis framför datorn och följde börsen ner i helvetet. Lite putt över det åkte jag o Annelie iaf upp till begravningen. Brorsan och hans tjej kom och hämtade upp oss, tack för detta. Vi tar en snabbis om att vi höll på att dö i trafiken eftersom Sofie läste av trafiken som en kvinna :D Grönt ljus betyder alltså inte att man kan kasta ut kärran åt höger eller vänster bara. Korsar man någon annan bils körbana så har man väjningsplikt. Nog om detta.
Begravningen var ju såklart inte fantastiskt rolig, underhållande eller upplyftande utan snarare ganska ledsam med fin. Det spelades fin musik. Gamla trubadurer med fina visor. Jobbigast tyckte jag att det var att se farmor och farsan vara så ledsna. Jag vet att farfar har betytt extremt mycket för farsan och man kan ju ändå tänka sig att farmor har ett par fina minnen från 57 års äktenskap. Well well, efter begravningen fick man lite smörgåstårta och stämningen blir ju direkt bättre. Det är skönt att få ner dom i jorden. Ett litet avslut, men minnena lever kvar.
Nu till det mest tragiska, skämt åsido. På kvällen läser jag slutresultatet för IFK - Vasalund 3 - 4. Vasalunds sista mål kom i 94e minuten. I det här läget vill man slita bort sen egen vänsterarm och börja klubba ner spelarna som spelar i IFK med den. De är för jävla kassa. Jag betalar gärna 20:- för att se dom i Div. 4 för det är där dom hör hemma.
Tisdag: Började redan på måndagkvällen känna mig lite hängig. Det satt i under dagen på tisdagen och jag hade en riktigt jobbig arbetsdag när man börjar få ont i leder osv. Jag anade att jag skulle bli sjuk.
Onsdag: Mhm, jajjemän. Febern har kommit, halsen går inte att använda mer än under nödfall. Det dunkar i huvudet och jag känner mig stel i nacke och rygg. Jag är döende!
Årsdagsfirandet med Annelie inställt! Vi firar 2 år istället får vi hoppas...
På detta ser jag börsen för 3e dan i rad gå ner.
Jag börjar tvinna diverse snören för att få ett rep
Torsdag: Känner mig mycket bättre, men är hemma och kurerar mig.
Börsen bara dyker
Fredag: Under natten har febern kommit tillbaka. Jag vet att slutet är nära. Sa hej då till Annelie innan läggdags och sa att hon fick behålla lägenheten om hon ville.
Repet är klart. Om börsen slutade på plus har jag förträngt det. Det var inget värt.
Pallade med att besöka några vänner som bjöd på taco på eftermiddagen. Avslutade med att se en hemsk film hemma sen.
"Marley & Me" Min favoritskådis Owen Wilson och Jennifer Aniston skaffar hund och familj.
Till slut sitter både Annelie och jag här med tårar som rinner längs kinderna. Jag försökte hålla emot, men det gick inte.
Annelie gråter ju normalt inte till film, så säg inte att jag skrev det här om ni pratar med henne. Hon är väldigt gullig när hon gråter, så jag fick ett fint läge att spä på lite. Så fast filmen var slut kunde jag med några väl genomtänkta rader få henne att storböla lite till. Detta upprepades minst 3 ggr. Så både hon o jag gråtskrattade innan vi gick o la oss. Det var faktiskt väldigt fint.
Lördag: Har ju knappt börjat. Men jag tänkte iaf se IK Klockaretorpet möta Lotorp kl 13. Sist mot näst sist. Chans på poäng? Njaa, knappast :) Jag är ju skadad!
Ta't lugnt!
Kommentarer
Trackback
